Igår var jag på Solsidan. Jag var inbjuden till Backa pastorat i Göteborg om mitt arbete med flyktingar under 2015 på Göteborg central. Vi höll till i Hökälla i Utkanten av Göteborg där kyrkan driver ett projekt kallat, Hökälla Grönt arbete och Rehab.

Här drivs många projekt för att bryta isolering och öppna upp för gemenskap. I dag var det en träff om integration och personer som vill arbeta ideellt med flyktingar.

Carl-Henrik Karlsson som jag lärde känna i Lilla Edet, var den som bjöd in mig. Ett dussintal intresserade hade mött upp på Solsidan för lyssna till Calles tankar om arbetet och om mina erfarenheter med flyktingar men också mors berättelser från kriget i Hitlers Tyskland. Min tanke var mer en tvåvägskommunikation men där gick jag bet.

Istället blev jag den som stod upp och fick berätta hur jag blev inkastad i arbetet på centralen i Göteborg. Jag visade en hel del bilder från 2015, hur en del glada personer som fick nya kläder. En kille i yngre tonåren som kom i trasiga kläder, kortbyxor och sandaler blev uppklädd i jeans, tröja, jacka och sportskor. Är jag svensk nu. Tänk om jag hade kunnat berätta vad som väntade honom på den långa vandringen i sitt nya land.

Först var jag lite besviken på att det var en envägskommunikation men förstod snart att mina bilder och berättelser grep tag i dem, så att det rann upp tårar i ögonen. Lika tagen som de blev av mina berättelser lika tagen blev jag av deras reaktioner.

Jag berättade om hur myndigheterna stod handfallna inför anstormningen av flyktingar och hur vi i RWG blev deras välkomnande till Sverige. Jag berättade hur vi på kort tid byggde upp en organisation där vi kunde följa personerna från de klev iland i Grekland, och hur de tog sig vidare genom Europa. Det ingick inte i mina arbetsuppgifter att bestämma vem som skulle få stanna och vem som ev skulle få sin sak prövad av svenska myndigheter och ev bli skickad tillbaka. Min uppgift var att vara välkomstkommite, och hjälpa dem vidare till trygghet och myndighetssverige.

Med hjälp av en bild på en mamma med sin tremånaders baby i famnen fick bli övergången till mors flykt under WWII.

En speciell tanke riktar jag till skådespelaren Kjell Bergqvist som var en av de första ”kändisar” som kom på besök. Med sitt kändisskap kunde han få media och myndigheter att reagera. Mellan tagningarna i inspelningarna av serien så var han med oss till olika ställen, mottagningscenter för flyktingar och kunde föra upp debatter på högsta nivå.

Kjell hälsar till speciellt till alla som var med igår. Han befinner sig just nu i Thailand. Men tankar och hälsningar, från Kjell, inkluderar oss alla i vårt arbete.

Stort tack till er alla som lyssnade på det jag berättade, tack för alla kommentarer och fina ord jag fick. Tack till Svenska kyrkan och ”Calle” för att jag fick komma.