Visst är Tazzan söt där hon ligger på trappan? För var dag som går blir hon tuffare och tuffare och vågar mer för var dag.

Samtidigt är det viktigt att hon har en flyktväg in i huset, och gärna ner i källaren. Igår låg hon en halvtimma i mitt knä medan jag kliade henne och hon kurrade som bara en katt kan. Samtidigt var hon hela tiden på spänn efter nya ljud, och kom det ett ljud som hon inte kände igen, så fick man lyssna extra noga, ifall man skulle behöva gömma sig. Hon har hittar några bra ställen där hon kan ha bra span på omgivningen och skulle det vara skrämmande så jamar hon extra högt och Nussä sätter fart och jagar bort det som skrämmer henne. Så fungerar samarbetet mellan hund och katt här, när det är som bäst. Visst är det härligt med djur, djur som vet vad de vill och stöttar och hjälper varandra.

Jag har många gånger funderat på detta, hur jag skulle fungera utan djur omkring mig…

Det var ett stort beslut att lämna katterna när vi flyttade, men man måste dra gränsen någonstans. Men Tazzan hade bestämt sig, hon ville bo hos oss. Man säger att hundar fäster sig vid personerna på stället, medan katter fäster sig vid stället de bor på. De kan ju gärna flytta om de trivs någon annanstans, och Tazzan flyttade hit, med lite hjälp.

Ja, jag älskar djur, och de visar mig sin villkorslösa kärlek tillbaka, tack!