Att hamna en vecka på eb psykiatrisk klinik behöver inte innebära att man är sur, otrevlig, bara gråter och i värsta fall är nerdrogad. Det händer alla någon gång att man behöver vård ibland på sjukhus, ibland av närstående eller en vän.
Även om det händer mig att jag slås ner av saker som påverkar mig, så kan professionell samtalspart vara befriande. Vilket jag var i behov av för ett litet tag sedan. Men att komma in till öppenvård är idag inte lätt.
Jag fick ganska snart tillåtelse för utevistelse och ett par gånger permission till att lämna Sjukhusområdet. Det viktigaste var ju att få samtalsterapi med rätt personer, vilket jag fick. En glad prickar, som jag oftast är, så var det en befrielse att få prata med personer med rätt kompetens. Mina utevistelser blev mina dagliga promenader precis som vanligt. Från avdelningen till huvudentrén passerade jag sjukhuskyrkan och även andaktsrummet. Dit smög jag ofta in, lyssnade på stilla musik och njöt av tryggheten på sjukhuset samtidigt som jag hade trygghet i att Vovven var i tryggt förvar samtidigt som bror kom till och från jobbet plus hade sin trygghet.
Som social och glad blev jag ofta placerad med personer som behövde muntras upp. Jag blev ett ljus i mörkret för vissa, inkl personalen. På kvällen ibland blev det en kopp kaffe vid deras skiftsbyte, ibland med frågelek typ TP.
Så bara för att man mår dåligt psykiskt och hamnar i en livskris, så behöver det inte alltid märkas utåt, man behöver inte vara sur och otrevlig.
Bilden ovan är från meditationsrummet på sjukhuset.
Villa California 
Det är väl det som samtidigt kan vara lite knepigt med oss sociala, gladlynta personer. Att andra inte alltid förstår att även vi kan drabbas av tunga tankar. Skönt att du fick den hjälp du behövde, jag har själv varit dagpatient på psyket en gång i mina sena tonår. 🙂
GillaGillad av 1 person
Jag kommenterar mig själv, bra va. 🙂 Jo, jag tänkte på ikonen på bilden, jag har en vän som målar ikoner, jag har fått tre underbara ikoner av honom genom åren. Han kan måla en hel vinter på en ikon, det är så precist hur det hela ska målas, en viss teknik. Det var bara det jag kom på. Kram
GillaGillad av 1 person
Då kan jag inte låta bli att berätta att när gruvjobbare rensade i ett gruvrum 1946, så rasade en massa stendamm ner från en vägg och nästan exakt samma bild uppstod på väggen, i naturlig storlek och i nån vit granit som inte tål syre. Så bilden försvann efter ett par veckor. Gruvledningen ville att just den väggen skulle sprängas, men jobbarna vägrade. Det visade sig sen att om den hade sprängts så skulle hela rummet och delar av gruvan rasat ihop. många skulle mist livet.
Dessutom var händelsen förutspådd långt innan. folk vallfärdade till gruvan. Idag finns en liten kyrka nere i berget.
Platsen heter KRISTINEBERG. (kristus i berget, och namnet fanns förstås långt innan detta hände)
Jag tycker att man kan ta såna händelser som en tröst i livet.
Söker man på orden så får man se bilder.
GillaGillad av 1 person
Nej, faktum är att man utåt sett kan verka nästan som vanligt…
Skönt att du känner att du fått rätt och bra hjälp.
Kram!
GillaGillad av 1 person
Det var ju min förhoppning att öppenvården skulle fixa, men nej 😢
GillaGilla
Va?! Blev det pannkaka av det i slutänden??
GillaGillad av 1 person
Har än inte kommit in dit, och de vill göra utredning. Den är gjord och jag har PÅ och diagnostiserad med och jag 75% sjukpensionär pga det. Vad skall utredas???
GillaGilla
Ja men, DE har ju inte gjort någon utredning på dig – så HUR ska de då veta vad som är fel på dig!!! 😝 Läsa innantill i journal och lyssna på vad du säger om saken går ju inte an…
GillaGillad av 1 person
Vi avslutade psykologkontakten efter ca 5 år, då vi inte kom längre. Jag kände att det inte funkade med en kurator som ”lekte” psykolog.
Sedan skulle min läkare på öppenpsyket sluta och jag skulle få en ny läkare och skulle bli kallad när de visste vem.
När mina mediciner senare tog slut tog jag kontakten med min ord vårdcentral som tog över mig och det funkade jättebra.
På 10-års dagen efter att jag skulle få ny läkare så skrev jag brev och frågade när min nya läkare skulle komma. Alltså TIOÅRSDAGEN.
Då blev det fart men jag tackade nej utan fortsatte hon min vårdcentral.
Så jag är van att kämpa. Men innan jul hamnade jag i en kris, och kände att jag behövde hjälp.
Det var kommunen tillsammans med AF som sökte sjukersättning för att jag höll på att kämpa ihjäl mig för att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Så jag skrev på blanketten in blanco och de ordnade alla intyg. Då hade jag en ny läkare på vårdcentralen vars papper FK inte ens kunde tyda. Fick träffa läkare på kommunhuset som skrev pappren och sedan dess är jag 75% sjukpensionär.
Jag vet inte vad som behöver utredas då det finns papper på allt. Jag kan läsa sjukjournalerna självt på 1177.
Den hjälpen jag fick på NÄL under 8 dagars inläggning, var välbehövlig men varför skall jag behöva ta till drastiska åtgärder för att få hjälp.
Vet ju själv när jag åkte in akut till psyket på 90-talet, tre till fem ggr per vecka, och bad om hjälp, vad vill du att vi skall göra? Vi har inga platser. Nu är en psykavdelning stängd pga persinalbrist, men för första gången fick jag riktig hjälp.
Även om jag inte är 100% återställd, så var der nödvändigt. Men jag orkar inte dra hela min sjukdomshistoria, för nya människor.
Jag har försökt att lägga det gamla bakom mig och gå vidare i livet. Bara att skriva detta svar gör ont inom mig, skall jag än en gång göra det, nej det orkar jag inte….
GillaGilla
Du SKA inte behöva orka dra allt en gång till! De måste lära sig att den dokumentation som finns Faktiskt gäller än idag – och att be en människa som mår psykiskt dåligt att vända ut och in på sig själv IGEN bara för att få en bedömning om hjälp är bara grymt! Och så fullständigt onödigt när all tänkbar dokumentation redan finns 😡
Styrkekramar!
GillaGillad av 2 personer