God fortsättning!

fireworks_new_year_s_eve_annual_financial_statements_turn_of_the_year_pyrotechnics_shower_of_sparks_celebrate_champagne-667933

God fortsättning på det nya året, vilket jag hoppas att det blir för alla. Kanske lite bättre att säga som i Österrike ”Prosit neujahr”. Nej, nyår är inget jag egentligen firar, då jag bara blir sentimental och deppig med ångest som följd. I går skrev jag på FB att jag ville knyta fast ett resårband i 2017, så jag kan dra mg tillbaka om 2018 blir för jobbigt.

Jag är sällan rädd att hoppa in på nya okända vägar och projekt, så att byta år är väl inte så märkvärdigt. Men något i det skrämmer mig, och jag vill slippa vara med om 12-slaget. Får gärna gå spårlöst förbi och någon gång i mitten på januari komma underfund med att det är nytt år.

För första gången någonsin har jag vart på nyårsbön i kyrkan, likaså julotta mm. Jag gillar nattmässorna som är sent på kvällen, om jag nu har planerat att gå. Men i år har jag slitit på skorna i kyrkorna och misstänker att jag åker på extraskatt för slitaget jag gjort. Har ju filmat och redigerat flera videor från olika gudstjänster och mässor och sedan lag ut på nätet, och mellan 100 och 150 visningar och för mig smått fantastiska siffror, så jag var tvungen att testa vidare. Men nu måste vardagen komma tillbaka. Kan inte springa benen av mig i andra kyrkor, när jag har ”ansvar” för min egen.

Tack till alla som följt bloggen under åren och ett riktigt gott nytt år…

Nedan följer de senaste två kyrkliga filmerna:

4 reaktioner på ”God fortsättning!

  1. Jag blev snopen av att för första gången höra att någon annan känner sig deppig på nyår. Jag var i tonåren första gången det hände och sen har varje nyår liksom haft en klump i halsen ju närmare det förbaskade tolvslaget kom. Men detta år var det första gången jag inte kände ett dugg av nedstämdhet och det slog mig rätt sent på nyårsnattens småtimmar. Fråga mig inte varför, men jag blev glad, lättad att slippa känslan av förlust, sorg och något som aldrig kommer tillbaka.
    Ett år bjuder på så mycket och allt är inte trevligt och långt ifrån önskvärt så varför sörja över det som ospecifikt var? Jag har inget svar, har du?
    Det här med kyrkan … suck, att sitta i en kyrka, lyssna till välkända psalmer och få sjunga det är nog ett av det bästa jag vet. Men det händer så sällan, jag är inte religiös på det viset att jag behöver känna mig höra till ett speciellt ställe för att må på ett visst vis. Jag växte upp i en skola som heter Kyrkskolan, vi hade alla högtider i kyrkan, som vi såg genom skolfönstret. Jag sjöng i kören med en röst bättre än de flestas (osvensk kommentar eller hur) 🙂 och älskade att få sjunga i kyrkan.
    Men jag har svårt för manliga hierarkiska strukturer med den makt som det gav/ger män.

    Sen vid en påskmässa som jag deltog i så kände jag att jag gapade invärtes över det pampigt teatrala när präster i rad kom med korset. Alla dessa komando till folket; stå upp, sitt ner, sjung osv regisserat som jag vet inte vad, de tar sig själva på så stort alvar att jag närmast blev fnissig.
    Lite som ungdomar nu för tiden kör rollspel, klär ut sig och kliver in i olika roller.
    Oj, nu drog jag iväg i mina tankar, men jag tänker att du har läst min blogg så pass många gånger att du förstår lite hur jag är. Ta för sjutton inte illa upp, det glädjer mig att du har hittat en plats du trivs med. Fantastiska filmer med känsla, fortsätt så. Kram

    Gilla

    1. Jag blev verkligen glad när kyrkan i Västerås benämnde Jesus som ”hen”. Jag ser ”hen” som ett könsneutralt ord där betraktaren själv kan fylla i det som önskas. Jag är glad att Svenska kyrkan idag har en kvinnlig ärkebiskop, även om det inte delas av alla. Jag är glad att Svenska kyrkan kan viga homosexuella par, män – män, kvinnor – kvinnor.

      Gå ut och gör allt folk till mina lärjungar, i dag med teknikens hjälp, så kan vi göra så mycket mer än att traska i sandaler.
      Själv har jag under julen filmat en massa gudstjänster och redigerat och lagt ut på nätet. Jösses viket gensvar det blivit.
      Att vi skall föröka oss är också något som har blivit möjligt på andra sätt än genom det gamla hederliga sättet.

      Även om kyrkan har kommit långt i jämställdhetsarbetet så finns mycket att göra. Bibeln är gammal och skrevs med de förutsättningar som gällde då. Vi måste översätta bibeln till dagens samhälle. Tror inte på att vi idag i Sverige är lämpade att gå i sandaler och typ i nattskjorta för att berätta Guds ord.

      Tack för en strålande kommentar!

      Gilla

Lämna en kommentar