Klockan var 13,03 och jag står i kassakön. Telefonen ringer och jag ser att det är ett hemligt nummer. Drar mig ur kön och försöker gå lite avsides och svarar i telefonen. Ja, det var det jag misstänkte, det var hudkliniken på Uddevalla sjukhus. Sköterskan sade uppgivet att de än inte fått svar på hudanalysen som skulle ske pga att det misstänks att bror har Malignt melanom. Det är andra gången nu som det är uppskjutet en vecka. Ja, sköterskan som ringde kunde inget hjälpa och det var ju vara att tacka för samtalet,  även om det var det sista jag ville ha. 

Denna gång var jag lite mer förberedd och hade informerat brors förman om vad som hände,  men jag hade inte avbeställt någon färdtjänst eller något annat. Man blir vis av erfarenheten… Nu för en halvtimma sedan informerade jag bror om samtalet och det blev en stor Suck! Ja, det är inte lätt för honom att först, och ännu mindre förklara sina tankar och känslor… För mig gäller det ju att läsa honom istället för attlyssna på hans ord. Jag frågade honom hur han vill ha det i morgon, vill han jobba eller vill han vara ledig, för att låta tankar och känslor hinna rinna undan. ..

Efter lite tvekan så vill han vara ledig, ha sovmorgon och att vi hittar på något kul tillsammans, och så får det bli…