Ibland ändrar sig förutsättningarna brutalt. Som härom natten när två fastigheter brann ner till grunden.

En av de som hade sinnesnärvaro i situationen var nedanstående person,

Anita!
Jag jobbar natt tillsammans med en av grannarna till nerbrunna fastigheterna. I samma veva som du sprang där och väckte grannarna så satt jag vid rödljusen från Preem för att åka ner över bron. Jag tittade bort åt er håll och såg inget konstigt men tänkte att där bor några kollegor till mig.

När jag passera bron kom ambulansen i full fart med blåljus och hela vägen ner mot södra infarten i Lilla Edet mötte jag räddningstjänstens olika bilar. Men jag hade ingen aning. Kollade nyhetsflöden men fanns inga uppgifter om vad som hänt.

Efter en halvtimma får jag SMS från kollegan att deras grannhus brinner för fullt och de skall åka hem.

Jag var nere och promenerade vid brandområdet i middags efter att jag vaknat och skänkte dig en stor tanke att du larmat så tidigt. Jag berömde också räddningstjänstens insats som räddade de intilliggande fastigheterna. Jämför med branden på Lextorp.

Så medan du väckte grannarna satt jag och väntade på grönt ljus i korsningen.
Om Anita kan du läsa här…
Mer om branden finns här…