Jag gillar detta med vägkyrka.  Vägkyrkorna bjuder in till besök i kyrkorummet, inte bara av religiösa skäl utan även av kulturella dito. Här ges olika föreningar och privatpersoner möjlighet att visa upp sig för en större publik.

Här i Upphärad är det Röda Korset och PRO som står för utställningar plus att en privatperson, känd på orten, visar upp sina alster. Jag gillar gamla, och även moderna byggnader, för att se dess skönhet från en annan vinkel än en besökare på evenemang som de är avsedda för. Men jag gillar också se vad olika personer sysslar med i privatlivet men även i sammanslutningar i form av studiecirklar och dylikt.

I dag blev kaffe utan dopp, då inte hade något för mig som diabetiker, men vad gjorde att, att samtala med mumsade människor funkar också.

Oftast är det olika föreningar som står för värdskapet de olika dagarna och förutom psalmsånger så fylldes kyrkan av musik från John Lennon via Mando Diao till Ted Gärdestad. Ett annat viktigt inslag i Upphärad är där någon samtalar, ställer frågor till en intressant person. I dag var den utfrågade en person jag känner lite och även är vän med på Facebook. Helt plötsligt får jag se en helt annan person än jag är van med. Jag har ju själv stått på scen och föreläst om mitt hemdatorsystem där vården av mors och min trygghet var en drivkraft, till att själv vara den som utfrågade och ibland även fått ett ämne jag skall tala om. Vid sådana tillfällen pratar man ju på ett annat sätt än när man sitter ner och pratar med kompisar.

På landsbygden finns inga museer möjligen folkets hus, bygdegårdar och kyrkor. Då kan man ju använda dem till så mycket mer. Och att få se det lokala, att få se mer än bara ett altare och kyrkobänkar är något speciellt. Och musik i en kyrka, oftast med en akustik över det vanliga, är en upplevelse utöver det vanliga. Så Vägkyrkorna är för mig mycket mer än bara kyrkobesök.