Jag älskar mina tidiga mornar nu denna årstid när man vaknar tillsammans med djur och natur. Det börjar så smått ljusna på redan när jag kört ett par kilometer. När jag kört ett par mil så kom jag till en av mina ”kohagar” så hade en av korna gått undan i ensamhet och börjat föda en kalv. Hon stod invid staketet för längre bort från gruppen kom hon inte och jag såg att kalven nästan var ute halvvägs. Jag stannade bilen gick ur och tände mig en cigarett för att se underverket när ett nytt liv kom till världen. Rörde mig så lite som möjligt för att inte störa medan kon kämpade på med värkarna och arbetet.

Jag stod där verkligen och njöt, för det var så länge sedan jag hade sett detta. Helt plötsligt tar hon i av alla krafter och ut kommer kalven och ner på marken…. glider under staketet och ner för slänten och hamnar i diket. Kon vänder sig om för att kolla till nykomlingen men den finns inte där. Dessa minuter är så oerhört viktiga för att på riktigt väcka moderskänslorna och knyta band mellan mor och barn.

Jag springer fram till kalven och med mina bara fingrar rensar jag luftvägarna och strax efter så smeker jag bröstet både ömt och hårt samtidigt. Kalven reser på huvudet och ger i från sig ett litet ljud och jag ser hur orolig kon blir där hon står några meter bort. Även om en kalv är liten i förhållande till sin mor, så är den ändå stor i förhållande till mig.  Jag får samla alla krafter jag har för att försöka få upp kalven för slänten och in under staketet till sin mor, så hon får ta hand om den. Inte så lätt med en våt och glidmedelsbehandlad kalv. Jag får upp den för slänten och in under staketet så mor och kalv får bekanta sig. Men kalven är fortfarande för nära den farliga kanten och jag måste ta mig in i hagen för att flytta den ytterligare några meter. Jag kommer in i hagen men vet ju inte hur kon kommer att reagera när jag åter skall närma mig kalven. Men jag får tag i frambenen och kan dra den några meter bort till tryggheten.
Tror kon förstod att jag bara ville hjälpa och jag får en stor slick i hela ansiktet av hennes sträva tunga.

Glad och lycklig tar jag mig åter till bilen medan den lyckliga modern slickar sin kalv. Hade gärna stannat en stund till men hade ju ett jobb att sköta också.
Nu var ju jag lika våt, slemmig och glidmedelsbehandlad som en nyförlöst kalv, så det var bara att slänga av sig kläderna, vränga de ut och in och in i baksätet. Så i skor och kalsonger får jag fortsätta köra mina tidningar, bra försenad.

Efter nästan en timma är jag åter i närheten och kan inte låta bli att ta en extrasväng för att kolla till dem. Då står redan kalven upp på skakiga ben och diar sin mor. Den glädje och lycka som spreds inom mig är i det närmaste obeskrivlig.

När jag nu åker förbi på mornar gör jag alltid en extrakik så mor och barn har det bra. Oftast ligger de nära varandra och ser trygga ut, och det värmer så gott.
Tror inte det står i mitt anställningsavtal att jag också skall arbeta som kalvmorska, men å andra sidan behövde jag inte övertid för jobbet. Och prenumeranterna fick sina tidningar som vanligt, hela och rena.