Vad lär vi våra barn? #blogg100

Linnea Nordqvist har dömt innebandymatcher på ungdomsnivå. Men nu slutar hon. I ett mycket uppmärksammat Facebookinlägg skriver hon om sitt beslut – och om hur ungdomsidrotten faller sönder på grund av de vuxnas omogna uppträdande.

Facebook skriver hon så här:

Angående händelser under ungdomscup i Göteborg förra helgen;

Under en fotbollstunering för barn förra veckan blev flertalet unga domare verbalt trakasserade av ledare och föräldrar. Bland dom en femtonårig flicka, som bland annat fick höra “domarjävel”, “sämsta domaren jag sett” och “jävla fitta”. Det uppgavs i efterhand att ledare i flera lag under turneringen hade skrikit åt domaren att hon var värdelös, seg och borde sluta döma. Motivationen till detta var från ledarhållet tydligen att det var slutspel. För självklart är det helt ok att trakassera en ung flicka, för det är ju trots allt tävling? Till slut fick flickan nog och lämnade planen och även turneringen. Detta var hon inte ensam om.

Det fascinerande är att folk blir så fruktansvärt upprörda och förbluffade över incidenten. Som om det är en engångshändelse, något utöver det ordinära inom barn och ungdomsidrott.

Som både innebandyspelare och domare kan jag garantera det motsatta. Det går inte en match jag dömer där mina beslut inte möter en relativt fientlig protest under någon punkt i matchen från antingen ledar- eller föräldrahåll. Även jag, likaså domarna från fotbollstuneringen, dömer yngre barn där ledarna oftast är föräldrar. I de flesta fall föräldrar som automatiskt antar sig vara bättre än mig på att döma av åldersskäl. Föräldrar som anser det vara fullständigt tillåtet att kritisera mina beslut på ett nedlåtande och ibland hotfullt sätt.

Vi undrar varför ungdomsidrotten faller sönder, varför barn slutar idrotta vid ung ålder. Vad de flesta inte verkar förstå är att det är inte barnens problem. Det är de vuxnas. Vad sätter man egentligen för exemplar genom att skrika “jävla hora” till en ung domare under en träningsturnering för tolvåriga pojkar? Att på ett patroniserande sätt käfta emot domslut gång på gång?

Tävlingsinriktade ledare och föräldrar är idrottens allra största problem. De sätter en negativ ton som sprider sig till barnen och färgar hela idrottskulturen. En liten kille hade inte pekat finger åt mig efter att jag dömt bort ett mål om inte en ledare blivit upprörd under en tidigare situation.

Vi måste börja åtgärda dåligt beteende från föräldrahåll hårdare. Det är vitalt för att barn och ungdomsidrott skall kunna utvecklas. Vi vänder blint ögat till för att de är vuxna, och en tillsägelse borde räcka- men i de flesta fallen gör det inte det.

Jag kommer inte att fortsätta döma till hösten.

P4 Väst har en intervju med Linnea Nordqvist, där hon berättar om sitt beslut.
Jag såg ju redan på -90-talet när jag körde buss och framför allt nattbussarna hur de vuxna betedde sig. Betalar, sätter sig tänder cigarett, halsar öl, slänger alla kvitton på golvet.
När jag då tar i tu med detta, kräver att de skall släcka cigaretten, gå ur bussen med ölen och ta med sig skräpet samtidigt. Då omvandlas jag från en man till ett 180 cm manligt könsorgan. Längre bak i bussen sitter ungdomarna och ser detta och vad tänker de?
Många av dessa ungdomar har jag blivit vän med och de sköter sig exemplariskt. Så läge vi var ensamma i bussen, så fick de smaka på flaskan de hade innanför västen, en slurk på vinet. Men de visste samtidigt att kommer det annat folk och vill åka med så vill jag inte se några flaskor eller annat skräp och att de skall uppträda snyggt.

Jag hoppas innerligt att dessa ungdomar inte vuxit upp och att det är de som som står på sportarenorna och skriker dessa könsord, blandade men svordomar och annat okväde.

Det är vi vuxna som har ansvaret att lära den uppväxande generationen hyfs och hur man umgås i samhället, så ta ditt ansvar!

En reaktion på ”Vad lär vi våra barn? #blogg100

Lämna en kommentar