Jag orkar inte (@snubbarna) #bloggswe

Den Av villacaliforniai Vardag
”Bundesarchiv Bild 101I-031-2436-05A, Russland, Hinrichtung von Partisanen” av Bundesarchiv, Bild 101I-031-2436-05A / Koch / CC-BY-SA. Licensierad under CC BY-SA 3.0 de via WikiFedia Common

För låt mig, men jag orkar bara inte.
Mor sade alltid ”Bengt är en djup tänkande människa”, och det måste jag ge henne rätt i. Jag vet att jag tillhör den grupp som kallas högkänsliga personer, även om det inte finns någon medicinsk diagnos som heter så.

Facebookgruppen Snubbarna och deras Twitterkonto @snubbarna fick mig att må mycket dåligt 😦
För det första är det aldrig OK att uttrycka sig på de viset som en del personer gör öppet på olika konton eller i privata chattar. En del är så grova så jag hoppas verkligen att mottagarna har polisanmält dem. Men jag anser heller inte att vi skall hänga ut dem i en grupp på Facebook eller på Twitter på det sättet. Vi har en poliskår som skall ta emot anmälningarna och att vi inte skall leka medborgargarden vare sig IRL eller nätet.

Efter att jag hade lite DM med killarna, jag tror det är killar, på Twitter, så låg jag mycket lågt med min medverkan på de sociala medier. När jag lade mig i går kväll kunde jag inte låta bli att fundera och blev illamåenede av det jag såg inför mitt inre. Tidigt i morse, vid ett tiden, innan jag skulle åka till jobbet, så skulle jag njuta av min kopp kaffe och spela lite. Det första som dök upp i mitt flöde var en kommentar till killarnas tilltag. Jag valde då att avaktivera mitt Facebookkonto. Kollade Twitter och kommenterade Anja Kontors tweet om att hon får förtroende att göra ytterligare en omgång av ”När livet vänder”. Därefter avaktiverade jag även mitt Twitterkonto.

I dag är jag helt isolerad och kan inte kommunicera med mina vänner, men jag mår inte bra av det jag ser, så vad göra?

Jag tänker på Bobby som torterades till döds av sina föräldrar. Båda mamman och styvpappan dömdes till fängelsestraff. När de sedan avtjänat sina straff då satte allmänhetens domar och straff igång. Det var heller inte några snälla ord som sades. Pappan bodde då i en husvagn i vår stad och jag minns mycket väl drevet som gick. Han var då en fri man, som gjort rätt för sig enligt svensk lagstiftning, men där vi medmänniskor fortsatte att döma.

Jag tänker på vänner till mig som utsattes för sexuella övergrepp av sin far. De finns också på Facebook. Om inte jag kan värja mig, hur skall de kunna värja sig mot vad de ser… Vad rör sig i deras huvuden idag både av det som delas och vad som kommenteras. Där har syskon till de drabbade barnen valt att avsluta sina liv 😦

Innan jag åkte till jobbet i morse skrev jag ett mail till polisen om facebookgruppen och twitterkontot. Men det hjälpte mig föga. Hade svårt att koncentrera mig på mitt jobb och har säkert gjort en del fel, fel som jag också mår dåligt av…

Förlåt mig mina vänner, både på sociala medier och i verkligheten, men jag orkar inte se detta. Ja väljer att hålla mig undan. Jag har 30 dagar på mig att återaktivera mina konton och kanske är jag tillbaka innan dess…

Kram alla fina vänner!
/Bengt

12 reaktioner på ”Jag orkar inte (@snubbarna) #bloggswe”

  1. Hans

    Jag är också en (ilsken) känslomänniska. Jag är lika ofta mycket ledsen. Sedan mor blev dement så blir jag alltid lättare ledsen, mycket ledsen. Det där känner du nog igen.
    Alla dessa som spelar apa på nätet, ja du vet ju vad jag tycker om dom och att jag sett eländet under många år. Jag har också lämnat det mesta av det. Däremot är jag intresserad av orsaken.
    Varför hör svenskarna till de allra värsta? Jag anser att det är så därför jag har varit med i olika debatter på både engelska och svenska. Inte minst inom religioner och filosofi.
    Också modererat lite i såna. Passagen var rena dårhuset. De tvingades stänga debatt efter debatt.
    De engelska forumen var mycket trevligare. Där var trevnaden ett ledmärke.
    Svenskarna driver sina mobbing och skitsnackarkampanjer.
    Men jag förstår inte riktigt, om du har ett twitterkonto, du väljer ju vilka du ska följa. Jag kan det inte så bra, har använt mitt ganska lite och bara under några månader.
    Menar du att då du följer några av dina vänner så tvingas du se vad de följer eller vad de skriver till”snubbarna”? Men svaren kan du ju blockera, du kan blockera vem du vill.

    Men jag förstår mycket väl ändå hur det kan kännas, jag har som sagt gång på gång sett generalexempel på ”vuxenmobbare” av värsta slag, helt omdömeslösa ”vuxna” som saknar bildning och förmodligen går på bidrag så de också saknar vettigt att göra. Pga fantasibrist och brist på kreativitet / arbetslust.

    Gilla

    Svara

    1. Visst kan jag välja mina vänner och det har jag gjort med omsorg. Jag försökte också blockera just det kontot, men ändå gick vissa saker igenom.
      Sedan får var och en tycka vad de vill och ha åsikter om.
      Men jag vill just nu i alla fall inte vilja vara en del av detta.

      Gilla

      Svara

  2. Jag både håller med dig och inte. De ”män” som ( t.o.m. med sina egna namn) skriver till kvinnor på det sättet är vidriga, där är vi helt överens.
    Om de skrivit på offentliga medier så har jag inga problem med att de visas ”i all sin prydno”. Tveksam dock när det är på slutna medier.
    Många av kvinnorna HAR anmält, men det händer ingenting. Och när de protesterar i medierna så kommer det bara mera sk*t.
    Har en förhoppning att de män som liksom du äcklas av sättet män komunicerar med kvinnor, börjar skrika lika som ”snubbarna” börjat med. Då som först tror jag vi kan få ett samhälle som är trivsamt för oss alla. För jag är säker på att de fina männen är många många fler än äcklen!
    En stor kram till dig med ditt stora hjärta som ser båda sidorna ❤

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Det många kvinnor utsätts för är en verbal ”våldtäkt” och helt oacceptabelt och att hänga ut männen med namn och bild, liksom en del kvinnor är heller inte OK.
      Hade det varit ”blurat” vem som sagt vad, hade det kunna bli bra information och ögonöppnare för många…
      Men jag mår dåligt av det jag ser och vill inte vara en del av det, så som jag känner det nu.

      Gilla

      Svara
  3. Mary

    Sänder den varmaste styrkekramen jag förmår.
    Största ansvaret har vi emot oss själva, att skydda oss så att vi inte far illa.
    Vi som engagerar oss för andra, har ett socialt patos och inte kan se på orättvisa, samtidigt som vi är känsliga och har låg ”gåsfaktor” så att inget rinner av oss, har en svår balansgång att gå.
    Vi måste lära oss att välja våra strider och vara nöjda med oss själva ändå.
    Bengt, du har gjort så mycket gott, du gör så mycket gott! Du har ingen skuld att betala av för att få finnas och bara vara och ta hänsyn till dej själv. Vi har också rätt att blunda när mörkret blir för stort! Vi är bara sköra människor som är här en kort tid, inte enbart för att sprida ljus i mörkret, utan också för att njuta av livet och allt det goda som finns.
    Önskar dej frid och glädje!

    Gillad av 2 personer

    Svara

  4. Förstår dig helt och fullt. Jag har inte heller twitter eller fäjsbook längre pga allt för mycket hemskheter. De vänner som är ens äkta kan man ringa och smsa eller träffa IRL. Jag orkar inte heller värja mig utan tar in alldeles för mycket. Det finns säkert de som tycker det är fegt och att man måste se hur det är men om man blir helt överhopad av detta så har man till slut inget val, man måste ta en paus för att överleva. Det hjälper ingen att man går omkring och mår jättedåligt pga av detta och känner sig mentalt och känslomässigt utmattad. Kram på dig och var rädd om dig.

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Facebook har sedan länge undvikit men twitter har jag sett någorlunda rent, men nu fick jag nog.
      Tycker inte något är ok av det som skrivs, varken hat eller hot, men inte heller att saker delas på detta sätt..

      Gillad av 1 person

      Svara

      3. Alltid fel när grupper ställs mot varandra. Vi och de tänk göder oftast bara hat och missämja istället för gemenskap och samhörighet. Det vinner väl ingen på i längden.

        Gilla

Lämna en kommentar