I dag har jag och bror haft trädgårdsarbete. Det började med att vi bestämde oss för att ta bort rullstolsrampen, då varken han eller jag behöver den, just för ögonblicket i alla fall. Vi funderade ett tag på att ha den kvar, men nu blev det att den försvann. Den finns dock kvar för ev framtida behov.

Nu blev det helt plötsligt mycket lättare att fixa till rosenbuskar men också fixat till blomsterlandet. Nu tänker vi inte i all hast börja med nya land men det kan ju vara gott att de blommor som finns kvar inte behöver konkurrera med övrig växtlighet.

Visst, det var långkalsongsväder, men det regnade inte, så energin flödade. Hade det varit varnare så hade man säkert suttit i skuggan och flåsat.
Vi fick klippt kanterna på gräsmattan, just där roboten inte kommer åt, och det var en fröjd att se. Däremellan har bror suttit och rensat bort jorden runt granroten så vi blir av med åbäket i gräsmattan. Själv lyfte jag på några trädgårdsplattor i närheten för att få bort lite rötter under dem, så gången blev platt igen. Den delen syntes ju inte under rampen men kom i dager i dag.

Även våra fina klängrosor har blivit av med några granar som övergått till nypon. Tråkigt men sant. Men man kan inte klippa för mycket, denna årstid, då hela växten istället kan dö, och det vill vi inte.

Även andra delar av trädgården har blivit, i alla fall lite putsad, även om en del återstår.
Men vi känner oss oerhört nöjda och glada och firar att vi varit duktiga med ett glas vin på altanen, iförda vinterjackor.