Ibland kommer närheten mellan liv och död väldigt nära.

I morse kom det ett SMS från en granne. ”Vaken? Undrar om jag får ta en bukett med syrener?”

Såg det en halvtimme senare och svarade: ”Visst får du det, inga problem…”

Svaret som kom åter: ”Hoppades du skulle svara så, stal faktiskt några kvistar till en väninna som är sjuk. Hon saknar sina syrener då hon blivit tvungen att flytta till lägenhet.”

Jag svarade med: ”Då gjorde du en välgärning!”

Vi gnäller över tiggarna, ekonomiska läget, vissa spyr ut sitt hat via sociala medier om både det ena och det andra.

Träffade senare ”blomknyckaren” och berättade:

Denna kvinna är svårt cancersjuk, har förlorat en tredjedel av sin kroppsvikt. Sjukdomen äter upp henne långsamt, långsamt.
Hon vet att det bara finns ett slut men fram tills dess tänker hon leva efter bästa förmåga.
Kämpar varje dag med att försöka hålla kroppen och knoppen i trim.

Jag känner mig glad att några syrener från min trädgård kan få en människa att le med hela ansiktet och utbrista ”DET BLEV VÅR I ÅR OCKSÅ”