För några veckor sedan fick jag via Facebook inbjudan till någon som heter Messy church. Inbjudan lät ”För hela familjen. Dropp-in-fika, tema, workshops, kort gudstjänst, lagad mat – allt jättegratis! Ingen anmälan behövs, det är bara att komma. Ta med grannar och vänner. Vi ses väl?!”

Jag kände väl inte att detta var något för mig, så jag tänkte inte åka. Påminnelse dök upp men jag struntade i det.
Men igår kom åter en ny påminnelse och jag kollade upp lite mer.
Visst, det skulle funka och jag och bror kunde åka direkt efter att han kommit hem från jobbet. Behövde ju inte bekymra mig då mat ingick och allt var jättegratis.

Bror är sen mycket sen så jag tar mig dig själv. Prick halv sex öppnade prästen dörren och vi fick komma in i församlingshemmet. Där vankades det kaffe, saft, bullar och massor av frukt. Många föräldrar med ännu flera barn.
Stämningen var redan på topp från första början, inte minst med hjälp av alla glada barn.

Snart kommer då hjälpredorna in och barnen delas upp i tre grupper och föräldrarna fick också följa med barnen.
En grupp gick in i ett annat rum och pysslade medan en grupp gick ut och fick tälja på pinnar.
Jag stannade kvar i musikgruppen där vi skulle sjunga.

WoW vilken, medryckande musik, se videoklippet. Men ännu hade inte tioöringen trillat ner hos mig.
Snart blev det lite byte i gruppaktiviteterna men jag valde att strunta i pysslet och stannade kvar i musikgruppen.

Snart blev vi kallade att vi skulle gå över till kyrkan för en liten gudstjänst. Tyckte synd om barnen som nu var uppspelta och nu skulle de sätta sig i kyrkan och vara tysta. Där misstog jag mig verkligen. Strax utanför altarringen hade de placerat en massa sittdynor där barnen skulle samlas. Nu fick jag inse att det barnen täljde utanför var stavar de skulle använda som fåraherdestavar. Den andra pysselgruppen hade fått göra masker, jag just det, fårmasker. Nu blev det ingen vanlig predikan utan det blev ett skådespel där prästen Marcus berättade händelserna medan barnen skulle spela med. Helt plötsligt rymmer hela fåraskocken och det kryps, hoppas och springs i kyrkgången och in mellan bänkarna. Nu fick alla fårahedarna ett styvt jobb att leta upp alla fåren och samla ihop dem inför natten. Nu började Präst-Marcus räkna, och han räknade mycket dåligt men det visade sig trots det att det fattades ett får.
Tror ni nu förstår varthän det barkar, om man någon gång har lyssnat i kyrkan.

Vad som gjorde mig så glad var att kyrkan var för barnen och på barnens villkor och jag, ja jag njöt av musiken.
Det hör inte till vanligheterna att jag står upp i kyrkan i bänkraden och vickar på höfterna till musiken, men det gjorde jag i går…

Efter kyrkan gick vi tillbaka till församlingshemmet och där väntade världen middag, men potatisgratäng, makaroner, ungsstekt falukorv, sallad, bröd.

Det var inte en liten smakbit utan en riktig middag.

Man hör talas om en helkväll på krogen, med detta var en helkväll i kyrkan.

Tack Präst-Marcus och alla andra som fixade detta.